Igår tog vi massage här i Ljubljana och alla vet ju hur en Thailändsk massage avslutas – med ett så kallat happy ending. Vet ni inte vad det är, googla. Gör det allra helst på en offentlig dator, typ på ett bibliotek.

Detta var självklart inte något vi var intresserade av så vi beställde Kinesisk massage.
Kinesisk massage måste vara påhittat av någon med extremt dåligt självförtroende, man masserar nämligen med stenar.

Massagens avslut, är ju The happy ending.
Jag skojar inte när jag säger att jag höll på att skratta ihjäl mig. Massagens sista minut var att hon tog en liten, liten sten och dunkade på mina ögonbryn.

Om Thailändsk happy ending är en lite mer vuxen version av vaskning.

Så måste alltså en kinesisk Happy ending vara pokemonen Onix.

Jag kom att tänka på en diskussion jag hade med en tjej för länge sedan om hur man ska agera om man är i en relation och blir masserad.
Well, för det första – jag kunde inte bry mig mindre, om Fröken Orange dissar mig för att hon blir masserad av en liten kinesisk gubbe med svarta stenar, well, då har jag inte varit en bra pojkvän och förtjänar inte henne.

Men, såhär gick mina tankar.

Om du skulle få en massage som inte var med stenar, skulle det möjligtvis vara ”skönt”, om du då tänkte på din flickvän är ju oddsen rätt höga att dina kalsonger skulle bli jätteglada.  Då skulle du alltså vara ”pojkglad” med en annan kvinna.

Om man å andra sidan, inte tänker på sin tjej utan tänker på att du blir masserad av en gammal kinesisk kvinna, skulle du kanske inte bli pojkglad – men du skulle å andra sidan bli masserad över hela kroppen - och tänka på någon annan än din tjej, hur schysst är det?

Jag kom på lösningen – tänk att du masserar dig själv. Du tänker på någon det ändå är ok att tänka på och du blir förmodligen inte glad i byxan.

Någon av er kanske säger ”Öh, men vadå – försök att inte tänka på någonting!”
Aldrig. Tänk om du skulle bli pojkglad av att inte tänka på någonting, men inte då du tänker på dig själv.

Det skulle betyda att ”ingenting”, tomheten, vakumet, det svarta hålet – är sexigare än dig. Hur bra självförtroende skulle man få av det?  

Tack för alla gånger du tröstade mig då jag var ledsen. Tack för alla gånger då du sa åt mig att sluta gnälla och ta tag i situationen. Tack för att du fick mig att börja spela fotboll.

Tack för att du har gett mig världens bästa syskon. Tack för att du lärt mig att det är fint att skratta. Tack för att du lärt mig att det är vackert att pussa på dem man älskar.

Tack för att du tog med mig på Hammarbymatcher då jag var liten och förklarade vad ”dommarjävel” betydde. Tack för att du skällde på mig för att jag slängde alla skjortor på golvet i tvättstugan då du klämde mitt finger i dörren.

Tack för att du har fått mig att förstå, att oavsett om det är skit på jobbet, om jag har problem med kärleken eller bara vill prata så kommer du alltid att svara då jag ringer.

Grattis på 50 års dagen pippedypapps!

”Som vanligt är det inte tjejen i inlägget som skrivit kommentaren.” Eller, det är det. Men jag har alltid velat rippa det de sa i Bullen inför brevfilmerna.

Såhär är det. Min familjesituation är lika snurrig som en karusell som går baklänges.
Mina älskade föräldrar är skilda och har både skaffat nya knoddar och sen efter det gift sig med folk som har knoddar och så vidare.

Knoddar är alltså barn.

Mina föräldrar fick bara mig. Då skulle man kunna säga att jag inte har några syskon?
Eller?
Nä.
För det här låter lite väl PK – men jag menar det verkligen. För mig sitter det inte i DNA-strängen (heter det sträng? Låter jävligt rätt…)

Det sitter i att man vet att man kommer älska varandra livet ut, att man växt upp med varandra och att man levt med varandra och uppfostrats sida vid sida.

Om man ser det så, vilket jag gör – så har jag fyra syskon.

Sara – Hon är grym på boule och är mitt favoritsyskon.

Joar - Han är grymt kul att snacka politik med och är mitt favoritsyskon.

Alexander - Han är helt stört grym på att rita serier och kommer kicka ass med Martin Kellerman om ett bar år, han är också sämst i familjen på boule , vilket jag älskar att påpeka. Han är mitt favoritsyskon.

Viktor – Viktor går i sjuan och är ungefär lika stark och snabb som jag varit om man slog ihop all styrka och snabbhet jag haft genom alla år. Han är mitt favoritsyskon.

JAAAAAAAAAAAAAA!

Förra året – blev min lillasyster Svensk mästare i Boule.

ooooooch…. SMACK BACK BOM ATTACK!

För fem minuter sen så blev hon det igen!

Satan i gatan, Sara, vad stolt jag är över dig.

Jag ger er det viktigaste egenskaperna hos syskon.

På 3:e plats…

Att de är enkla att umgås med. Att det kan gå ett par veckor utan att ni ses (eller år, om man typ jobbar med att åka rymdraket) och sen är det ändå mysigt då ni ses.

På 2:a plats…

Att de finns där för dig då livet är svårt. Att de lyssnar, att de kramar om, att de förstår.

På föööörsta plats…..

Att de vinner SM-guld i Boule.  Det finns inget viktigare, faktiskt. Ni kan komma dragandes med ”tillit” och ”förtroende” – men min lillasyrra kommer snart hem från Uppsala med en fet jävla SM-buckla.

Älskar dig Sara, du ger mig så mycket glädje och nu är du ännu coolare på google!

Nu ska jag på fotboll. För er läsare som bor i Uppsala och ser den här lilla krabaten – bjud henne på en flaska pommac för hon är bäst i Sverige wooohooooo!!!!!!