Vissa filmer borde inte kallas för filmer. De borde kallas för virus, som från plattvn naglar fast bilder på näthinnan och via hemmabiosystemet från ONOFF (R.I.P ONOFF!) hamarar in meningarna och skriken som ett näst intill kräksframkallande eko.
Filmen vi såg igår är en av de värsta jag sett. Den hette Trust.
Jag var på riktigt påväg att spy.
En ung tjej chattar med en kille om volleyboll. Han förstår henne, stöttar henne, får henne att känna sig viktig. Får henne att känna sig älskad.
Hon beslutar sig för att träffa honom. På en bänk inne på en galleria så slås hennes verklighet sönder på ett sätt som varken går att blocka eller ignora.
Vissa scener så skrek jag rakt ut med tårar i ögonen och funderade på om illamåendet skulle försvinna med ett par fingrar i halsen.
Allt jag ville göra var att stänga av Tv:n, kasta mig in i en taxi, åka hem till min pappa och rusa in på min lillasystersrum och slå sönder hennes dator med världens största slägga.
 Ville Skrika åt henne att hon aldrig får prata med någon på internet, att jag måste träffa alla hennes kompisar innan hon ens får ta en fika med någon.
Men så kan man inte göra. Man kan inte vara rädd för alla potentiella faror.
Allt man kan göra är att vara uppmärksam och att aldrig vara mer än ett telefonsamtal bort.
Smurfarna verkar vara en sjuk film. Från vänster har vi.
LSD-Smurfen. Han ser ut att vara hög som ett hus och vill ut ur bild för att ta på sig en tröja och sticka på sensation White.
D̦rrvaktssmurfen РHan ville bli polissmurf, men fick inte det och blev allts̴ en bitter d̦rrvakt.
Intelligent-smurfen – Han är med bara för att de som har gjort filmen, har ointelligenta och korkade barn, därför vill de visa att om man är smart sÃ¥ mÃ¥ste man ocksÃ¥ vara vara lite töntig. SÃ¥g ni nÃ¥got skämt där? Nej, för jag blir bara förbannad. Inte för att man framställer alla smarta som nördar, utan för att man framställer alla nördar som smarta. Det är de INTE.
Ålderskris-smurfen - Jag utgå från att han under filmen kommer både köpa motorcykel och skaffa skinnbyxor.
Blogg-smurfa – Hon lär dricka 10 stycken latte per scen, hon lär bryta naglarna och hon lär grÃ¥ta dÃ¥ en katt gör sig illa. Det är en tjejsmurf med och henne gör de till en riktigt macho figur. Skönt. Jag menar, sÃ¥ de inte befäster könsrollerna.
Skottsmurfen – Han är en arg kille frÃ¥n Skottland ELLER sÃ¥ är han transvestitsmurfen, som alla tror är skottsmurfen och därför är han arg.
Jag vill inte vara en trollkarl. Jag vill vara en av de där Chokladgrodorna.
Varför? Enkelt. Jag tror att om man är groda och blir kysst blir man ju en prins. Men är man chokladgroda blir man en skumtomte – och det har jag alltid velat vara. Dessutom fÃ¥r man ju hÃ¥ngla. Skit i ryska posten, chokladgroda är det senaste.
Haft filmkväll med Goliath. Målet var att bli taggad på sommaren. Finns bara en film att se då.
Jag pumpar nu Hoffmaestro och sätter upp mÃ¥l inför sommaren. Jag vill…
Gå upp 8 på morgonen en lördag, skriva ut alla tunnelbane och pendeltågsstationer i hela länet och slumpa fram en och så spendera hela dagen och natten där. �ven om det blir Gnesta.
Kasta kebab på folk, för att fem minuter senare inse att jag är politiker och börja gråta.
Spela fotboll på fotbollsplanen vid Medborgarplatsen med konstnärstyper som jag stör mig så mycket på att jag helt plötsligt ändrar reglerna till rugby.
Ta en spontankryssning och sen spontant gå av i �bo och så helt spontant dra till Ryssland och sen så bli kommunist. Helt spontant.
Be en kille som sitter och spelar gitarr halv 6 pÃ¥ morgonen i RÃ¥lis att spela Teddybjörnen Fredriksson för att den är sÃ¥ ”mjuk men ändÃ¥ maskulin”.
Grilla sill.
Och en massa andra grejer. Det här var de mål jag kände nu efter filmen och de målen kommer garanterat att ändras. Vilka mål jag än får med sommaren, vilka äventyr det än blir och vilka människor jag än möter, vet jag att det här kommer bli den bästa sommaren någonsin. Precis som förra sommaren. Och sommaren innan det.
Det blir varmare för varje dag, solen är uppe längre och det regnar istället för att snöa. Snart tar jag första glassen barfota.
Jag tycker själv att jag är en liten spjuver och jag är medveten om att jag kanske uttalar landet fel. Jag tänker inte berätta vad som händer i videobloggen, ni fÃ¥r helt enkelt titta. Det blir verkligen en utmaning. Söker man pÃ¥ ”Mat+Libyen” sÃ¥ hittar man följande.
Coucous är vanligt och äts tillsammans med lamm eller kyckling och smaksäts med kummin och bockhornsklöver.
Ursäkta min okunnighet, men vad är bockhornsklöver? Ni behöver inte svara idag, för jag kommer ju ändÃ¥ fÃ¥ reda pÃ¥ det. Men det är ett kul namn pÃ¥ en, eh… rotfrukt? Näbbdjur? Färgkod?
Som ni märker tog batterierna slut mitt i.
Jag han alltså inte slutföra mitt resonemang. Det framstår nu som att jag är en lite virrig kille som inte har full koll på allt och inga åsikter. Det är inte sant. Jag är en lite virrig kille som inte har stenkoll på allt men har en massa åsikter.
Alla är medvetna om vad som är på väg att hända. Ghadaffi/Kadaffi/Gadaffi/Markoolio är påväg att slå ner upproret. Risken är stor att det kommer leda till förföljelse och ett ännu hårdare klimat.
Vi måste inse att mot vissa, räcker inte ord. Det spelar ingen roll hur många olika grupper ni går med i på Facebook, det spelar ingen roll hur världens ledare fördömer agerandet och det spelar ingen roll vad man hotar med. Världen är inte en god plats och alla världens ledare är inte goda.
Ghadaffi/Kadaffi/Gadaffi/Homer Simpson är en ond ledare. I stort sett alla världens ledare, förutom Socialisten Chavez i Venezuela har fördömt och tagit avstånd från den där jävla kaosgubben. Vad sker? Inget. Det spelar ingen roll vad vi säger, det spelar roll vad vi gör.
Jag säger inte att det är lätt att militärt bistÃ¥ rebellerna. Jag säger inte att det är lätt att med vÃ¥ld fÃ¥ bort Ghadaffi/Mrcool/Alla som inte dansar är vÃ¥ldtäktsmän/diktator. Men, vi ser nu ett folk som offrar sina liv för sin frihet – och som det ser ut nu, gÃ¥r mot en framtid lÃ¥ngt värre än vad vi kan föreställa oss. Jag är inte säker pÃ¥ vad vi kan göra, men jag vet att det vi gör nu inte är tillräckligt.
Kadaffi/Dj HÃ¥ngel/Ghadaffi sa i ett tal i gÃ¥r ”Vill ni slÃ¥ oss? Kom hit och försök”.
Borde Sverige och Nordic Battle group stödja rebellerna? Ska Nato gå in? Ska USA gå in?
Jag vet inte vilken metod som är den bästa, men jag önskar att världens demokratier enkelt kunde ge denna onda galning en pungspark som visar att den fria och demokratiska delen av världen inte accepterar diktaturer som förtrycker sitt eget folk. Men så fungerar inte världen.
Jag vet inte vad som borde göras. Jag vet bara att folket i Libyen går mot en situation värre än vad någon av oss kan tänka sig. Barn kommer se sina föräldrar fängslas och torteras, kvinnor kommer få se sina män avrättas och familjer kommer att få se sin tillvaro slås sönder och samman totalt. Jag bara önskar att vi skulle stått vid deras sida.
Om jag ser en film om en man som typ spränger en meteor som är påväg mot jorden, blir jag slö och slapp. Come on, hålla på och spränga saker som väger 10 000-tals ton. Ta en kaffe istället. Nä, men ni fattar vad jag menar. Det är så att säga overkligt att ens tänka sig.
Om jag ser en film om nÃ¥gon som typ jagar en tjej och fÃ¥r henne, eller kanske drömmer om att äga en bar och gör det – sÃ¥ blir jag asmotiverad. Det är ju fullt möjligt att uppnÃ¥ sina mÃ¥l.
Men.
Efter att jag i kväll sett the Social network har jag bara tagit på mig en mössa och vandrar runt i min lägenhet.
På riktigt alltså. Om jag känner mig konstig till mods tar jag alltid på mig en mössa. Så nu vet ni det. Känner en blandning av inspiration och seghet. Det går ju att förändra världen. Men man kanske måste vara en datanörd. I alla fall så skriver jag det här inlägget med massa < br > och < / center >. Det får mig att känna mig närmare framgång.
Nu ska jag sova och drömma om att leva ett liv i USA, bland collegefester, coola kostymer och killar som har lika mörka röster som trailermannen (Se filmen, ni kommer att fatta.) I morgon åker jag till Linköping och uppträder. Det blir också nice.
Det borde kunna hända. Han Mark som startade Facebook fick 500 miljoner nya vänner. Jag brukar alltid fÃ¥ minst en efter att jag uppträtt och imorgon har jag som sagt gig. Watch your back, markieboy. I’m after you.
Det var inte bättre förr.
Jag har nästan upplösts i atomer för att jag sett en sÃ¥ dÃ¥lig film. Hur kan man upplösas i atomer? Jo, alla atomer tycker filmen sög men pÃ¥ olika sätt – sÃ¥ de susade iväg Ã¥t olika hÃ¥ll.
Efter jobbet så stack jag nämligen hem till min morbror för att med lillbrush se på film innan jag skulle åka vidare och jobba på första Egoboostnummret.
Vi såg �sa-Nisse. Inte den nya, icke sa nicke. Vi såg en av de där riktigt gamla, där Snoddas var med.
Alltså, Shakespeare lyckades på sin tid, skapa riktigt stor konst.
Flera hundra Ã¥r senare sÃ¥ kom Ã?sa Nisse och de hade möjligheten att göra omtagningar, ha specialeffekter (pÃ¥ typ 40 talet, de viftade lite med en pinne och sÃ¥ var det ”storm”) och dessutom vara pÃ¥ olika platser istället för pÃ¥ en scen. Man kan säga att de inte riktigt lyckades. Det var sÃ¥ dÃ¥ligt att jag inte fattade hur folk kunde acceptera det. När jag tillslut var pÃ¥ väg att stänga av för att göra nÃ¥got roligare (Vilket alltsÃ¥ hade varit exakt vad som helst. Sortera sopor för att sedan blanda dem igen hade varit roligare.) sÃ¥ slänger Ã?sa nisse ur sig en kommentar som fick mig att sätta biffen vi käkade i fel strupe.
Ã?sa Nisse – Herregud vad fisk det fanns i västindien (Varför det är intressant framkom inte) Klabbarparn – Ja! Ã?sa Nisse – Att man inte föddes som neger!
Hoppsan.
Inte nog med att jag slösade bort 1 timme på en värdelös film, jag blev dessutom påmind om vilken fin gammal historia vi har. Hm.
Nu sitter jag och jobbar med Egoboost.
Eftersom jag inte har jobbat med en tidning på det här sättet förut, så måste jag testa något nytt. Jag valde att ha på mig min nya vårjacka och dricka en kopp te. Jag dricker aldrig te för jag vet inte hur man källsorterar en tepåse. Men nu är det nya tag. Att jag har vårjackan på mig tar mig i fantasin till maj månad och ut till någon park i Stockholm. Fåglarna kvittrar, pizzakartongen ligger som en liten tavla av lycka på gräset och man njuter av att se att alla människor som blir lite, lite gladare för varje sekund solen skiner. Vet inte hur det ska hjälpa mig att skriva bättre, men att tänka på det får mig i alla fall att må väldigt bra.
I gÃ¥r var det filmkväll. Givet val – What happens in Vegas.
Jag blev oerhört besviken, de bodde inte pÃ¥ mitt hotell. Det gjorde mig sur av tvÃ¥ anledningar – Dels kunde jag inte vrÃ¥la ”Jag har sjungit Alla som inte dansar är vÃ¥ldtäktsmän pÃ¥ det där blackjack-bordet” men ocksÃ¥ för att jag insÃ¥g hur tragisk jag är som efter bara fem dagar pÃ¥ ett hotell ändÃ¥ anser att det är ”mitt”.
Nu är jag alltså Blondinbellas nya kille enligt Nyhete24.
Roligt. Om vi hade varit ihop hade det varit Sveriges mest oromantiska relation eftersom vår relation är en sådan där klassisk yrkes-kompisrelation. Ungefär som om Maud Olofsson skulle bli ihop med Freddan Reinfeldt. Jag och Isabella är kompisar och jobbar ibland ihop.
Romantik är ju rätt nice däremot. Jag tycker dock att tjejer i Sverige har helt fel syn på romantik..
